Den tunna isen

Novell: Den tunna isen.

En isande novell om kyla av Binu Jakobsson. Foto: Pixabay

Mina lungor värkte som att de brann. Snön var nästan uppe vid min höft, men jag måste fortsätta! Jag sökte desperat med blicken bland havet av snö.


Bara några få meter framför mig låg ett litet ödehus. Jag kom närmare och såg hela huset, det var inte så stort.
Den trasiga dörren var på glänt och jag klev in. Huset var gammalt och brunt. Fönstren var trasiga och gardinerna var i revor. Träet var ruttet och långa maskar krälade där inne. Massor av flaskor låg vid den trasiga dörren. 


Jag kollade efter andra saker inne i huset, vid hörnet stod ett bord och det satt fem män vid det. De höll i tonvis med flaskor och sov. Det låg ännu fler flaskor på golvet bredvid dem. Bredvid bordets högra sida fanns en gammal trappa som ledde upp till övervåningen. Jag smög försiktigt mellan alla glasflaskor, och gick så ljudlöst jag kunde upp för trapporna. 


Övervåningen var inte bättre, massor av människor satt vid väggarna och försökte hålla värmen med de få filtar som fanns. Jag rös men viskade tyst för mig själv:

– Det är bara en natt, du klarar det.


Jag hittade en mörkbrun filt med massa hål och den var utsliten, men den fungerade. Det var fullt med människor, nästan överallt, men jag hittade en tom plats vid ett trasigt fönster. Vinden slet och drog i de sönderrivna gardinerna. Jag frös av det dragiga fönstret, men somnade medan näsan droppade av kylan. 


Jag vaknade av att en isande kall vind krupit in under tröjan. Jag drog filten om mig, sneglade mot det trasiga fönstret. Månen lyste starkt i den svarta natten. Jag blundade och kände de sista andetagen. Sen blev det svart framför ögonen och alla ljud domnade bort, allt som levt var dött. Den tunna isen hade tillslut spruckit och gått i tusen bitar, bitar som aldrig kan bli hela igen.



Novellen är skriven av Binu Jakobsson i klass 6 i Östtegs skola i Umeå.